Vad ska jag vara mest nöjd med - högt IQ eller högt EQ?

Jag har gjort IQ-test några gånger i mitt liv. Mest på skoj. Första gången var 1995 då jag för första gången hittade ett test online. På den tiden hade jag hört att över 120 var bra och att 140 krävdes för att få vara medlem i Mensa. Med tanke på det blev jag något förvånad när jag fick 140. Efter det fortsatta jag att med fem års mellanrum göra det lite på skoj. Resultaten blev i stort sett alltid desamma. Alltid runt 140. Antingen prick på eller max två steg under.

Långt senare, året var 2016, blev jag ombedd att göra ett personlighetstest inför en anställningsintervju. Länken till testet visade sig vara fel. Jag fick istället länken till ett IQ-test. Testet var tidsbegränsat och i början strulade det med uppladdningen av sidan. På något konstigt sätt tickade titen på men den visuella informationen som jag skulle bedöma dök inte upp. När testet var klart tänkte jag att det nog hade gått ganska dåligt. När svaret kom stod det 142. Tänk om jag hade kunnat använda tiden mer effektivt. Det hela var ju rätt uppmuntrande trots att jag fått fel test som dessutom inte fungerade optimalt. Personlighetstestet fick jag göra lite senare.

Härom natten när jag var ganska trött och borde ha gått och lagt mig gjorde jag åter ett IQ-test. Jag fick bara 132. Hur ska dessa siffror värderas? 142 är så högt att mindre än 0.2 procent har så högt. Det är ju väldigt smickrande och en riktig ego-boost. 132 ligger inom gränsen för de 2 procent som har bäst i världen.

Tidigare har jag fått veta att arbetsminnet kan sjunka ned till en treårings nivå när man är trött. Det utgör kanske en tredjedel av den kapacitet som en pigg vuxen har. Neuroforskare har visat att arbetsminnet i hög utsträckning bygger på samma neurala strukturer som intelligens (både det som kallas flytande intelligens och det som kallas kristalliserad intelligens). Vad betyder detta? Jo, att man borde få lägre resultat på ett IQ-test när man är trött. Personligen värderar jag det högt att jag har högre intelligens när jag är trött än 98 procent av jordens befolkning när de är som piggast.

Samma natt, när jag var trött, gjorde jag även ett EQ-test. EQ står för Emotionell Intelligens eller Emotional Quotient. Det finns ett maxtak på just det testat som ligger på 160. Jag fick 116. Det ligger inom spannet för de 5 procent globalt som har högst. Det går fortfarande att bli lite bättre. Hade jag kunnat få bättre om jag var pigg? Kan jag utveckla någon sida? Jag tror alltid att det går att bli bättre. Dagen efter gjorde jag ett annat EQ-test (designat av Daniel Goleman som populariserade begreppet emotionell intelligens) där max-poäng är 200. Mitt EQ enligt den skalan är 160. "Perfekt!" blev kommentaren. Vet tyvärr inte hur många procent som når så högt. I båda fallen ligger min poäng runt ca 75 procent av max vilket ändå tyder på att de är ganska likvärdiga.

Hur ska jag nu värdera min IQ och min EQ. Det går att uttrycka på tre sätt:

  1. År 1995 när jag gjorde mitt första IQ-test var jag 26 år. Jag kan villigt erkänna att jag på den tiden var en vänlig och omtänktsam person men jag kan inte ha haft särskilt hög EQ. Kanske normal EQ. Jag var inte sämre än andra men jag kunde vara något känslomässigt tafatt. Alltså är den förändring som har skett sedan dess positiv och kanske till och med anmärkningsvärd. Det går att lära sig och få en högre emotionell intelligens. Kanske inte så lätt om man lider av alexitymi eller liknande syndrom men för de flesta.
  2. När man har en central roll i andras liv, låt säga att man är förälder eller chef, är det troligast av mer värde att ha högt EQ än att ha högt IQ. Man kan också säga att lågt EQ gör mer skada än högt IQ gör nytta. För högt IQ kan dessutom skapa problem för de man leder hänger inte med på hur man tänker. Kombinationen högt IQ och lågt EQ är därför inte alls bra. En person med högt EQ och lågt IQ kan sannoligt klara sig rätt bra i en ledande position. Man vill alltid de andras bästa och har en god idé om hur man ska ge andra rätt stöd. Om man har både högt EQ och högt IQ ställs man fortfarande inför vissa utmaningar men det som bäst kan väga upp problemen med högt IQ som andra har svårt att hänga med på är högt EQ som innebär att man kan läsa av andras reaktioner i ett tidigt skede och därför anpassa sin nivå. Högt EQ hjälper alltid upp IQ vilket det än är.
  3. Man kan hålla igång sin IQ genom att pussla, lösa korsord och lösa sudoku. Jag pusslade mycket som barn, jag löste mycket korsord när jag var mellan 30 och 50 och jag löser mycket sudoku nu liksom under många perioder tidigare i livet. Hur kan man då hålla igång sitt EQ. Det bästa sättet är nog att observera sig själv samtidigt som man försätter sig i utmanande relationella situationer. Våra emotioner är viktiga får vårt välmående men de kan också ställa till det för oss. Emotionell intelligens är huvudsakligen en kognitiv uppsättning förmågor som gör att vi kan öka de positiva sidorna av våra emotioner och minska de negativa sidorna av våra emotioner. På det viset blir vi bättre på våra sociala relationer.

Ditt IQ innebär att du själv trivs bäst med likasinnade. Ditt EQ påverkar hur andra mår. När man har högt på båda så att man hamnar inom en mycket liten klick blir det svårt att hitta likasinnade. Det positiva är att man kan göra något bra för sina medmänniskor. Högt EQ gör ofta att man vill andras bästa snarare än sitt eget bästa. Om högt IQ också kan leda till att man gör nytta för andra ser jag det som väldigt bra. Vad ska jag med högt IQ till om jag inte med hjälp av min intelligens kan göra något bra för andra?

Mitt intelligenta tips till alla andra är att satsa på att öka sitt EQ så långt det går. Det är den typen av intelligens som det går att göra mest åt och som man får mest ut av. Dessutom får andra ut något bra av detta. Läs mer om intelligens och om emotionell intelligens.

7 mar 2022