Gummidamm och mikroplaster

När vi tror att vi börjar komma till rätta med en del miljöproblem blir vi varse nya. Det är inte säkert att de är nya men att det rör sig om problem är nytt och att omfattningen är värre än man vågar tro är nytt.

De miljöproblem som jag har reagerat på nyligen men som det ännu inte har väckts någon opinion kring är gummidamm och mikroplaster i världshaven.

Gummidamm uppstår när vi kör fordon som har gummidäck. När fordonet rör sig slits mikroskopiska gummipartiklar loss. När detta sker på vältrafikerade vägar, typiskt i storstadsområden, bildar alla dessa gummipartiklar ett gummidamm som lägger sig på balkonger, fönsterbläck och andra plana ytor eller helt enkelt blåser iväg ut till havs.

Mikroplaster är platspartiklar som är mindre än fem millimeter som antingen har tillverkats i denna storlek eller är en effekt av slitage från större plastartiklar. Partiklar som är några millimeter stora är ändå förhållandevis stora och hamnar sällan av misstag i det som vi eller djur äter. När partiklarna är mikroskopiska ökar risken för att vi får partiklarna i oss.

Gummidamm består av så små partiklar att vi kan andas in det och få problem med luftvägarna. Detta är denna del av problemet som beymkrar mig mest. När vi får gummi i lungorna försvårar det god syreupptagning. Det rör sig alltså om en typ av miljöproblem som slår tillbaka på oss direkt.

En stor andel av de plastartiklar vi slänger hamnar i havet. Det som bryts ned till mikroplaster äts av fiskar som i sin tur fångas och säljs till oss människor. Mikroplasterna stannar i fisken och medför att vi får i oss dessa mikroplaster när vi äter fisken. Även detta miljöproblem slår direkt tillbaka på oss.

Det är mycket kring gummidamm och mikroplaster som ännu inte är utredda. Att de vållar problem är känt men hur stora problemen kan bli och vilka effekterna kan bli behöver studeras mycket mer.

Vet du något om dessa problem som du vill dela med dig av så känn dig fri att kommentera.

1 jun 2019