Brian Sutton-Smith är en av vår tids främsta lekforskare. Han har fått en hyllning i ett inlägg där jag beskriver hans bidrag till lekforskningen från 1940-talet och fram till sin död 2015. Under sin livsstid lade han fram tre lekteorier. Den tredje som han utvecklade efter att han gått i pension är den mest komplexa och tvärvetenskapliga.
Något som utmärker Sutton-Smith är att han ville beskriva leken sådan den är trots att hans samtida i Nya Zeeland ansåg att det han skrev tydde på en omoralisk lek bland barn. För det första beskriver han leken såsom barn leker och för det andra är det ganska typisk enligt Sutton-Smith att barns lek avviker från normen, tar död på tristenssen och är relativt vild. Detta menar han är en av de framträdande funktionerna med leken. Den ska, för att behålla sin livskraft, gå på tvärsen med vuxensamhället och ge barnen en ökad känsla av glädje och kompetens.
Läs mitt inlägg om Sutton-Smith och hans bidrag till lekforskning.