Jag medverkade för några år sedan i ett radioprogram där vi diskuterade lek i förhållande till OS. Mina tankar har utvecklats vidare sedan dess och aktualiserats nu när det går så bra för Sverige i fotbolls-VM. Några av de stora frågorna rör distinktionen mellan lek och allvar samt mellan lek och arbete. Därtill är det intressant att fundera på om det är spelarna på planen som leker eller om det mest är publiken som leker.
Jag vänder och vrider på det hela och landar i att fotboll som i sig är en regellek får en helt annan dimension när den lyfts upp på en internationell arena. Den är inte längre renodlad i något avseende. Det byggs upp så mycket sociala förväntningar varav vissa är osunda och orealistiska. I detta ska elva spelare från ett lag möta elva spelare från ett annat lag. Gör de det på lek eller är det på blodigt allvar? Är det som de säger att de går ut på planen och njuter? Är de så nervösa och rädda för att misslyckas att de inte kan nå upp till sin fulla kapacitet?
Det finns många fler frågor än svar. Läs mer i inlägget.
